Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Barnatro

Vad har ni gjort idag? Och hur var vädret hos er?
Här var det näst intill olidligt varmt! Men ack så härligt.

Vi körde en favorit i repris och spenderade dagen hos M, Rosco och lilla F. Barnen hade verkligen jätteroligt och kom bra överens. Likaså pälsbarnen.
Silas sista ord innan han somnade var "jag hade en riktigt bra dag idag" det säger en del.
Jag är så glad att vi börjar lära känna fler och fler här ute, speciellt fler som har barn!
Det har varit ett ganska ensamt år här ute för barnen, och let’s face it - det är kul när föräldrar leker, men inte  kul. Haha. Jag tror att barnen börjar tröttna på mig. 
Därför är det så otroligt välkommet med nya bekantskaper (givetvis både med och utan barn).

Så, bor du i Tidaholm och har leksugna barn - tveka inte att boka en lekdate! Vi är alltid med på noterna. 

Ibland kan jag sakna rättframheten man hade som barn. När man bara travade över till någon unge man knappt visste namnet på och frågade om hen ville komma ut och leka. Eller snarare "ska vi leka". Inga knussler liksom.
Sen gick man glad i hågen ned på gräsmattan och trädde in i en helt annan värld båda två. Jag minns så tydligt hur jag och en granne i området i Gränby (Uppsala) där jag bodde några år, brukade gå ut på baksidan och klättra upp i träden där. 
Givetvis fann vi oss varsin perfekt kungatron i varsitt närliggande träd och satt där, högt uppe i kronorna, och ropade till varandra. Helt övertygade om att vi var älvdrottningar och inget annat.
En annan gång kunde vi släpa med oss barbiedockor och barbiehästar ut på framsidan och bygga en hel värld. Jag minns verkligen hur verkligt det var - hur mäktigt hästarna galopperade över ’savannen’ (läs en plätt på 1x1 meter av gräsmattan) in i djungeln (en syrenbuske). 
Nästa dag startade vi en klubb genom att släpa in övergivna möbler från soprummet i en stor buske - helt övertygade om att vi varken syntes eller hördes för förbipasserande på gården. Vi var så otroligt hemliga. 
Jag kan verkligen sakna förmågan att från ett ögonblick till ett annat kliva in i en helt ny värld. 
Visst ser jag fortfarande potentialen till en kungatron i träd jag passerar, och visst får jag ibland lust att hänga med i barnens lekar och bygga läger åt deras gubbar och figurer och visa dem hur jag brukade leka. Visst ser jag fortfarande potentialen till världens bästa koja. 
Men, jag har tappat förmågan att leva mig in helhjärtat. Och det suger. Det är astrist att bli vuxen. Att inse att man analyserar varje steg man tar, istället för att bara vara spontan. En älvdrottning behöver ingen betänketid för vad hon ska säga. Hon behöver ingen plan över hur leken ser ut - hon improviserar. Hon lever i nuet. Fantasi blir verklighet och verkligheten är bekymmerslös. Alla hinder hon möter på klarar hon av med en fingervink, jag menar, hallå - älvdrottning med trädens kraft och vindens makt, remember?

ALL COPYRIGHTS BY; Rebecca Hoseia
(null)
Dagens Saga-Vilhelmina. Min drömmare.
ALL COPYRIGHTS BY; Rebecca Hoseia

Jag hoppas verkligen att jag en dag hittar tillbaka till förmågan att stänga av verkligheten för en stund. Att bara byta verklighet och följa med barnen till Antarktis mitt i sommaren. Jag vill se isbjörnen de ser på vår gräsmatta.
Jag hoppas verkligen att det inte blir för sent för att få barnasinnet tillbaka. Och vore det så så vill jag bara tacka för alla fantastiska minnen jag får bära med mig. 
Jag hoppas verkligen att mina troll får skapa minst lika underbara minnen, och att de - som jag - inser värdet av dem en dag. 

Vad funderar du på ikväll?
Taggar: barnasinne, barnatro, fantasi;

Alkohol + barn = sant?

Hur firade ni valborg?
Själv tränade jag hund. Kan man fira på bättre sätt?
Nyktert - vettigt - lärorikt och glatt. 
Jag förstår inte alla dessa högtider. Det känns mest som en ursäkt för att alla halvkassa (ja - ursäkta, men det är min åsikt - barn och alkohol hör inte ihop) svennebananföräldrar ska få supa till det framför barnen och skjuta lite raketer utanför nyårsafton. Varför denna alkohol
Varför är det så viktigt att supa till det?
"Men jag tar ju bara några öl - jag super inte!" 
Okej - jättebra för dig. Härligt! Tror du inte att dina barn märker skillnad på dig "efter några öl"? Tror du inte att de kväljs av din andedräkt och känner alkoholdoften från din hud? Tror du verkligen inte att de märker hur du blir allt mer annorlunda ditt vanliga jag?
Varför måste högtid nödvändigtvis gå hand i hand med alkohol? 
Jul, nyår, påsk, valborg, kräftskiva och fan och hans faster. Kan ni inte dricka cola istället? Eller om det är smaken ni är ute efter - drick en alkoholfri öl eller fem.
Jag förstår inte hetsen med alkohol. Men så har jag också sett baksidan av alkohol allt för många gånger under min uppväxt. Och jag har sett dess baksida både inom vården och i skolvärlden. 
Denna lagliga drog. 
Behöver du verkligen dricka? Ligger firandet i alkoholen?
Ligger inte firandet i att spendera tid med dem du älskar och bryr dig om? Det gör det iallafall inte för mig.
Jag menar inte att hela Sverige ska gå och bli nykterister - men jag menar att vi sätter ett fruktansvärt dåligt exempel för våra barn och unga. Vi borde fråga oss huruvida det är värt det
Huruvida vi verkligen behöver dricka alkohol just idag. Behöver vi ett glas bara för att det är fredag?
Har du förtjänat en öl bara för att det varit en slitig dag på jobbet?
Måste man ta en nubbe bara för att det är jul, nyår, påsk, valborg, kräftlördag eller något annat påfund?
Vad sänder det för signaler till barnen du fostrar? Till barnen som ser dig ta din sup, din nubbe, din öl eller din vinare?
Det ska jag med glädje tala om. Det sänder signaler som; 
* alkohol är inte farligt
* alkohol är normalt
* alkohol är ett ont måste
* alkohol är källan till glädje 
* alkohol är den optimala belöningen
* alkohol är något "alla" dricker
Och så vidare och så vidare och så vidare.
Har du ett absolut behov av att dricka - gör det då när dina barn INTE är med. 
Är det så ofattbart svårt att låta bli alkohol omkring barn?
Barn ska inte veta hur alkohol luktar. De ska inte veta att "vuxna blir lite roliga". De ska inte höra att farbror Linus som inte dricker - han är minsann så tråkig. Barn ska inte känna till annat än saft, vatten, mjölk och läsk. Alkohol ska inte finnas i ett barns värld.
Vuxendricka och stark saft var mina absoluta hat-ord som barn. 
Det var då man fick trippa på tå. Då man kunde åka på däng för något man knappt visste att man gjort. Det var då det skreks och bråkades. Då man aldrig kunde sova tryggt. Det var då man var så rädd. 
Barn borde inte ha det så. 
Vi har kommit så väldigt långt i så mycket vad gäller barn och barnuppfostran. Varför ska denna simpla sak vara så svår? 
Varför finns det fortfarande barn som växer upp med en klump i magen så fort mamma eller pappa dricker?
Jag säger inte att alla barn vars föräldrar dricker råkar illa ut - men alla barn påverkas. Vissa rent fysiskt, andra genom att omedvetet pränta in en acceptans för alkohol. 
Jag hade inte velat att min dotter vid 13 år är så van vid alkoholens närvaro att hon använder det som svepskäl för att prova någon hemmablandning med polarna. "Mina föräldrar dricker jämt, så det är lungt!" 
Så sveper hon ett glas eller två och hamnar i riktigt trubbel eftersom hon underskattat alkoholens effekt. Varför? För att hon inte fått lära sig måtta, avhållsamhet och hur farligt alkohol faktiskt kan vara. 
Jag vill inte att alkohol ska vara en naturlig del i mina barns vardag. Aldrig
Och jag hoppas verkligen att fler tänker som jag - så att mina barns vänner inte influerar till att alkohol är normalt och ofarligt.

Jag har så många vänner som fastnat i alkoholens grepp. 
När vi var i tonåren testade vi på - för det gjorde ju alla andra - och - alla som inte testar är ju så tråkiga.
Vad som började med "oskyldigt" testa-på, har för vissa blivit vardag. Många gamla vänner kan inte sova utan sin lilla sängfösare. Det festas varje helg - varje dag tar man sin efter jobbet öl och varannan dag behöver man sitt kvällsmys-vin
Varför? Antagligen finns det olika förklaringar bakom. Vissa kanske inte har fått lära sig alkoholens baksidor. Vissa kanske har lärt sig förtränga sina problem med alkohol. Andra har skapat sig ett regelrätt beroende.
Jag kallar det att vara hobby-alkis.
"Men alkisar är ju såna socialfall som sitter på en bänk och super dagarna i ända"
Inte i min värld. I min värld är en alkis en sådan som behöver ett glas vin. En människa som bara ska ta sig en liten drink varje kväll. Någon som dricker regelbundet och inte kan nöja sig med ett glas kall fanta. 
Måste du dricka si och så många dagar i veckan - då är du i min värld en hobby-alkis.
Det är när man har problem att avstå - när det inte går obemärkt förbi att ölen är slut, eller när det blir sura miner över att behöva köra bil och inte kunna ta sin vinare som man har ett beroende. Och det är då det blir farligt
Ett beroende ser olika ut från person till person. 
För vissa rör det sig om ett beronede som visar sig väldigt sällan - du kanske bara behöver dricka en gång i månaden - men det är likväl ett beroende. 
När du inte behöver dricka och när det inte tar emot att tacka nej till alkohol som du kan kalla dig fri från beroende. 

(null)

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med detta - mer än att jag kände ett stort behov av att få det ur mig. Men jag hoppas att detta kan hjälpa någon eller några att iallafall tänka till lite.
Alkohol och barn är en ekvation som inte går ihop. 

Taggar: alkohol, alkoholist, avhållsamhet, barn, barnmisshandel, föräldraskap, högtid, nubbe, supa, valborg, vinare;

Jag vill bara be dig om ursäkt.

Jag kände dig inte - och våra vägar hade förmodligen aldrig korsats. Men jag känner din själ. 
Jag känner den ömtåliga konstnären. Den emotionella musikern. Den lilla grabben med kepsen bak och fram som behöver trygghet, rutiner och stabilitet. 
Jag känner din ångest. Vi såg alla dina rop på hjälp. Men ingen såg dig
Du var inte den första - och du är inte den sista. 
Världen vi lever i idag skyr inga medel för framgång. Du blir din success. Du blir din titel, ditt arbete, din image. 
Du kategoriseras utifrån ditt val av hundras, utifrån vilken bil du kör - vilken jacka du har eller i vilken världsdel du tar semester. 
Du blir inte dig själv. Vi glömmer individen. 
Vi glömmer att bakom alla kändisskap - bakom varje fasad - finns en individ. En individ som känner
Trots att vi idag mer än någonsin brinner för det mänskliga värdet - är det också idag, mer än någonsin, som vi glömmer att se till individen
Det spelar ingen roll om det gäller Avicii, Donald Trumph eller den fräkniga tjejen i parallellklassen. Vi är alla människor. 
Idag är näthatet större än någonsin förr. Är du en offentlig person (med det inte sagt att du är någon form av kändis, det räcker egentligen med att du äger ett konto på en enda social media) är du också offentligt byte. Det är hunting season året om. Varför?
Min teori är att vi idag aldrig behöver stå för våra ord. Vi kan gömma oss bakom en skärm. Vi slipper se våra bokstäver bilda meningar som river sönder ljuset i ögonen på en annan människa. Vi ser inga tårar. Och skulle någon säga stopp - då kan vi trycka på escape och outa denne någon för att leka offer
Sedan när blev att säga stopp till mobbing och ren elakhet att ’leka offer’? Vad är det för fel på världen idag? 
När blev vi så irrationella och onda? När blev det svagt att vara stark?

Jag såg dokumentären om Avicii ikväll. Om Tim. En vanlig ung kille. En kille jag inte kände. 
Trots att jag inte kände honom kände jag så väl igen honom. 
Ångesten. Jakten på lycka. Pressen över att försöka tillfredsställa andras drömmar och visioner. Paniken över att man känner sig onormal. Känslan av att inte passa in. 
Och jag undrar bara - varför var det ingen som lyssnade? 
Så många verkar ha förstått vad som pågick inuti denna unga pojke. Så många som kunde ha sträckt ut en hand, gett honom en kram och stått bakom honom i fighten mot trycket. 
Allt som krävs är en enda person. En enda person gör skillnaden i meningen jag mot världen eller vi mot världen. 
Han ville inte längre. Endå accepterades inte hans beslut. "Men han var en offentlig person - då får man ta sånt!"
Really? Är det verkligen det bästa du har att komma med? En offentlig person kan bli sjuk precis som du och jag. En offentlig person är varken känslokall eller odödlig. 
Att en person är offentlig ger inte dig rätten att tycka dig veta bäst. Att vara en offentlig person är inte att vara en offentlig ägodel

Det gör mig så ont att veta att denna unga kille - som satt på så mycke potential. Som hade så mycke kärlek och ödmjukhet i sin kropp - aldrig fick uppleva känslan av slentrianmässig lycka.
Han fick aldrig chansen att finna sig själv. 
Och det som smärtar mig mest är att han inte är ensam. Han bär bara ett namn som folk minns.
Detta händer varje dag i vårt samhälle. Barn far illa. Drömmar krossas. Vi lägger oss i andras liv. Vi tycker oss veta bäst - och vi förstör så många individer.

Jag blir rädd när jag tänker på att detta är klimatet som mina barn ska växa upp i. Jag är så rädd att se dem förstöras av samhället. Att se dem bygga murar kring sina innersta rum, kring de delar som bygger individen jag älskar. Individen jag är stolt över - som gör att de skiljer sig från mängden
Jag vill - som alla andra föräldrar (hoppas jag) - att världen ska se det jag ser. Att de ska vinna aktning och uppskattning för vad de är och inte vad de åstadkommer.

Ett ord som fastnat hos mig sedan barnsben är "allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig". 
Det spelar ingen roll om du utåt sett är en jättefin person, om du sparkar din hund när ingen ser. Du vinner inget på att ge blommor till chefen om du spottar tiggaren i ansiktet på vägen hem. Det är vad som sker i tysthet som visar vem du är. Inte vad du gör på din Facebook, din instagram, din blogg eller bland andra människor på stan. 

Snälla Sverige - vakna - vi måste börja ta hand om varandra. 

(null)

Tim - jag vill bara be dig om ursäkt. Dig och alla andra som skriker ut behovet av förståelse och stöd utan att bli hörda. Förlåt. För hur samhället blivit. För jakten på lycka. För att det idag är normalt att leva med ångest och psykisk ohälsa. 
Förlåt. 
Jag hoppas innerligt att du äntligen fått frid. Vila mjukt - du och alla andra som levt livet på ett emotionellt hav. Jag kände dig inte - men jag vet att du förtjänade inner peace.
Taggar: Avicii, Donald trumph, framtid, förlåt, generalisering, individ, mobbing, människovärde, nutid, näthat, panikångest, psykisk ohälsa, stress, vakna, vår tid, ångest;