Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Barnatro

Vad har ni gjort idag? Och hur var vädret hos er?
Här var det näst intill olidligt varmt! Men ack så härligt.

Vi körde en favorit i repris och spenderade dagen hos M, Rosco och lilla F. Barnen hade verkligen jätteroligt och kom bra överens. Likaså pälsbarnen.
Silas sista ord innan han somnade var "jag hade en riktigt bra dag idag" det säger en del.
Jag är så glad att vi börjar lära känna fler och fler här ute, speciellt fler som har barn!
Det har varit ett ganska ensamt år här ute för barnen, och let’s face it - det är kul när föräldrar leker, men inte  kul. Haha. Jag tror att barnen börjar tröttna på mig. 
Därför är det så otroligt välkommet med nya bekantskaper (givetvis både med och utan barn).

Så, bor du i Tidaholm och har leksugna barn - tveka inte att boka en lekdate! Vi är alltid med på noterna. 

Ibland kan jag sakna rättframheten man hade som barn. När man bara travade över till någon unge man knappt visste namnet på och frågade om hen ville komma ut och leka. Eller snarare "ska vi leka". Inga knussler liksom.
Sen gick man glad i hågen ned på gräsmattan och trädde in i en helt annan värld båda två. Jag minns så tydligt hur jag och en granne i området i Gränby (Uppsala) där jag bodde några år, brukade gå ut på baksidan och klättra upp i träden där. 
Givetvis fann vi oss varsin perfekt kungatron i varsitt närliggande träd och satt där, högt uppe i kronorna, och ropade till varandra. Helt övertygade om att vi var älvdrottningar och inget annat.
En annan gång kunde vi släpa med oss barbiedockor och barbiehästar ut på framsidan och bygga en hel värld. Jag minns verkligen hur verkligt det var - hur mäktigt hästarna galopperade över ’savannen’ (läs en plätt på 1x1 meter av gräsmattan) in i djungeln (en syrenbuske). 
Nästa dag startade vi en klubb genom att släpa in övergivna möbler från soprummet i en stor buske - helt övertygade om att vi varken syntes eller hördes för förbipasserande på gården. Vi var så otroligt hemliga. 
Jag kan verkligen sakna förmågan att från ett ögonblick till ett annat kliva in i en helt ny värld. 
Visst ser jag fortfarande potentialen till en kungatron i träd jag passerar, och visst får jag ibland lust att hänga med i barnens lekar och bygga läger åt deras gubbar och figurer och visa dem hur jag brukade leka. Visst ser jag fortfarande potentialen till världens bästa koja. 
Men, jag har tappat förmågan att leva mig in helhjärtat. Och det suger. Det är astrist att bli vuxen. Att inse att man analyserar varje steg man tar, istället för att bara vara spontan. En älvdrottning behöver ingen betänketid för vad hon ska säga. Hon behöver ingen plan över hur leken ser ut - hon improviserar. Hon lever i nuet. Fantasi blir verklighet och verkligheten är bekymmerslös. Alla hinder hon möter på klarar hon av med en fingervink, jag menar, hallå - älvdrottning med trädens kraft och vindens makt, remember?

ALL COPYRIGHTS BY; Rebecca Hoseia
(null)
Dagens Saga-Vilhelmina. Min drömmare.
ALL COPYRIGHTS BY; Rebecca Hoseia

Jag hoppas verkligen att jag en dag hittar tillbaka till förmågan att stänga av verkligheten för en stund. Att bara byta verklighet och följa med barnen till Antarktis mitt i sommaren. Jag vill se isbjörnen de ser på vår gräsmatta.
Jag hoppas verkligen att det inte blir för sent för att få barnasinnet tillbaka. Och vore det så så vill jag bara tacka för alla fantastiska minnen jag får bära med mig. 
Jag hoppas verkligen att mina troll får skapa minst lika underbara minnen, och att de - som jag - inser värdet av dem en dag. 

Vad funderar du på ikväll?
Taggar: barnasinne, barnatro, fantasi;

Kommentera inlägget här :