Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Specialistvårdsremiss

Som ni några förstått var idag alltså dagen D. Första gången sedan olyckan som min skada skulle bedömas av en ren neurolog. 
Jag träffade en neurolog i akutskedet då jag kom in med ambulans efter krocken - men inte sedan dess. Däremot har jag träffat allt ifrån allmänläkare till kirurger, sjukgymnaster och neurokirurger - men den stora stjärnan i spelet är defakto neurologen, och på den har jag fått vänta.
Så kan det ju vara idag, att köerna är extremt långa och att man således kan få dröja så länge som strax över tre månader innan man får en tid. 
(Om man alltså väljer alternativet om garantivård oavsett var i landet man hamnar - annars kan det såklart också ta längre tid än så)

För mig är ju majoriteten av problemen efter olyckan anknutna till det neurologiska - så som neurologiska bortfall, nytillkommen och snabbt eskalerande inkontinens, försämrade reflexer och motorisk skillnad sidorna emellan - för att inte tala om nervsmärta. Alltså har det hela tiden blivit någon form av moment 22 varje gång jag träffat något annat än just en neurolog då alla vill kunna ta ställning till den neurologiska utredningen i sitt tillvägagångssätt. 

Idag blev det emellertid så - att jag träffade en av vad jag kunde avgöra - ytterst kompetent neurolog på lasarettet i Skövde, vilken genast skickade iväg en specialistvårdsremiss. En sådan kan enkelt förklaras med att det finns ett behov av att höja vårdnivån kring patienten. 
Då jag har familj i Uppsala och således kan ha anhöriga närvarande lätt där var det dit remissen skickades - annars stod både Linköping och Umeå på listan över sjukhus som övervägdes.

Det är också skickat en remiss till urolog (woho), och en till smärtkliniken. Den senare längtar jag verkligen efter att komma till - smärtlindringen jag har idag är absolut bra rent objektivt sett - men den funkar inte optimalt för mig. Jag är inte ens i närheten av att vara så mycket som nästan smärtfri, trots mycke läkemedel.

(null)
Jag bjussar på en gammel bild på mig och Rafaels katt Aska i brist på annat än hundbilder från dagen.

Det som finns att göra nu är alltså att invänta en kallelse från Uppsala. När den kommer kommer jag med stor säkerhet att läggas in för en stor och ordentlig utredning. Det är inget jag kan påstå att jag ser fram emot. Även om jag vill veta vidden och bredden av min skada, är jag verkligen inget fan av att ligga på sjukhus. Än mindre är jag ett fan av nålar och allra minst av läskiga undersökningar - vilket är just vad neurologer brukar hitta på. 

Men ni kommer givetvis att få följa mig också då. Min plåga är ert nöje - eller vad är det man brukar säga? 
Skämt åsido. Nu är mina batterier slut för dagen.
Imorgon vankas en heldag med mamma, Saga-Vilhelmina och Frank - och förhoppningsvis en ordentlig sovmorgon.

Puss och godnatt mina fina läsare!
Taggar: akis, bilolycka, inkontinens, neurologi, skaraborgssjukhus, whiplash;

Kommentera inlägget här :