Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Jag spenderar mina dagar i ett vitt, kallt rum.

Som ni säkert alla noterat har här varit tyst igen. Har jag tröttnat på att blogga? Knappast. Däremot har jag spenderat mina dagar i ett vitt kallt rum på Länssjukhuset Ryhov. 
Det hela började med lite halsont på morgonen tisdagen den 3e. Jag övervann det onda och begav mig av tillsammans med Frank och tränade lite. 
Natten till onsdagen eskalerade det hela. Jag vaknade flera gånger, kräktes, grät och våndades. Arma hals - så ont den kan göra!
På onsdagen blev smärtan om möjligt ännu värre. Jag begav mig till vårdcentralen och fick där en akutremiss till akuten då läkaren upptäckt en ordentlig halsböld och riktigt aggressiva streptokokker i halsen. För att inte tala om ett infektionsvärde om 161 - det normala är alltså mindre än 5.
Väl på akuten sprack bölden och läkaren kunde med sin lilla kamera i näsan (ytterst otrevlig upplevelse) skåda hur var rann genom hela svalget. Mysigt! Domen blev då - eftersom att min kropp var både febrig, matt och uttorkad - en inläggning.

Där ligger jag då än inatt. Med intravenös vätska, antibiotika och sönderstuckna blodkärl. 

Idag fick jag dock finbesök av både mina tre grabbar och min fina mamma. Någon dag innan det kikade min fina J in med sin stora mage. 

Jag har igår kunnat börja äta och dricka så smått igen - det vill säga - lite piggelin, något glas saft och lite buljong. Men det är bättre än inget! 
Däremot protesterar magen - så det jag såg som en snabb hemgång blev fördröjt. Detta då min tomma lille mage bestämde sig för att överprestera genom att både skicka upp en hel del genom svalget igen - och dels genom att rent ut sagt skicka ut en hel kaskad med blod, ur den mindre charmiga öppningen då. Detta dessutom flera gånger.

Min förhoppning är nu alltså att kirurgen man kontaktat hittar något obetydligt fel på magen så att jag kan packa ihop mina små tillhörigheter och åka hem imorgon. Men man vet aldrig med min vanliga tur. 

Så - än så länge dygn 4 i mitt vita rum. Som jag längtar hem till färg, kaos och cirkusungar. 

Det fina i kråksången är ju att man knappast går upp i vikt av att ligga här (om man nu ska se allt från den ljusa sidan).

ALL COPYRIGHTS BY: Rebecca Hoseia
(null)
Pokémon go med grabbarna på sjukhuset.

(null)
Sådär fantastiskt pigg och fräsh!

(null)
Min V. 

(null)
Och min IV. (Hahah)
ALL COPYRIGHTS BY: Rebecca Hoseia
Taggar: besök, blod, dårhus, halsböld, halsfluss, sjukhus;

Kommentera inlägget här :