Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Shit, det brinner!

Bilden är tagen drygt en halvtimme efter att branden släcktes. Då har vi vädrat med öppen dörr och fönster.

Jag visste redan i sömnen att något var fel. Silas vaknade som vanligt innan mig - och jag noterade att han gick ut i vardagsrummet - som vanligt. Men något var endå fel. 
Som i ett töcken insåg jag att brandlarmet tjöt i högan sky, och hunden skällde för full hals. Tänk er en dålig film i slowmotion, utan ljud - och sen vrids volymen på för fullt - och allt händer rekordsnabbt. 
Jag kastar mig upp ur sängen och ut i vardagsrummet. Silas står blickstilla på golvet och stirrar. Jag ser bara hans ryggtavla, lilla tofs på huvudet - och eld. Massor av eld. 
Babyn - som ligger kvar i sängen - har vaknat och gråter. Inte konstigt med tanke på atmosfären inne i huset. Kaos, panik, och larm. 
Det första jag gör är att lyfta Silas - fortfarande stel som en pinne - till hallen. Jag sätter honom på golvet - under röken. 
Jag tar brandsläckaren som sitter vid ytterdörren och springer in till sovrummet där jag tar upp babyn i famnen. Hon tystnar direkt. Själv noterar jag att jag har oerhört ont i halsen - och inser att jag borde krupit på golvet - för länge sedan. Jag hukar mig och ser genast bättre - tar babyn på ena armen och brandsläckaren i den andra - och sätter mig på huk i vardagsrummet. Utan att veta hur det gick till - har jag redan dragit ut spärren ur släckaren och sprutar på elden. Den släcks nästan direkt. Samtidigt ringer jag Ville som är på jobbet.
När elden inte är synlig längre blir värken i halsen mer påtaglig än innan, och jag springer på huk ut i hallen - till Silas. 
Samtidigt som jag försöker få ut barn och hund kommer grannen (som är gammal rökdykare) in i farstun och plockar ner brandvarnaren. Han får babyn i famnen med en filt och tar ut henne på gården medan jag grabbar tag i ett par skor åt mig och Silas samtidigt som jag pratar med SOS och går ut på gården. 
Hunden satte jag i hundgården utan att ha något minne av det.

Grannen kontrollerar att elden verkligen är släckt samtidigt som brandbilarna börjar rulla in på gatan. Strax följda av ambulansen. 

Alla mår fysiskt bra, med lite hosta som största svit. Men Silas är i chock ännu. Min chock har inte kommit än. 
Hela dagen och kvällen har han pratat om elden. "Det är eld i hela huset" "mamma vakna" "mamma släcka elden" "måste ringa telefonen" "ringa mormor, mormor släcka" "eld överallt mamma" "brandbilen kommer" och så vidare. Vi svarar och förklarar så gott vi kan. 

Själv ser jag bilderna som ett mantra i huvudet, och trots att jag duschat och vi inte är hemma - känner jag lukten av brandrök så fort jag slappnar av det minsta. Jag kommer aldrig att våga sova igen. Iallafall inte inatt. 

Med djuren gick det också bra. Hunden är stressad men okej, katterna är i chock och äter inte - men de dricker och leker - vilket är ett bra tecken. 
En katt är lite svedd i pälsen, men inget mer än så. 

Branden har startat i babysittern. Den har troligen legat mot - eller väldigt nära - ett el element som vi har i vardagsrummet. 
Det som skrämmer mig mest är att elementet inte ens stod på halvfart. 

Vi hade sån änglavakt. Inom en tiocentimeters radie från där lågorna stod upp till taket - står soffan, all tvätt vi vek inatt, bordet i trä, barnteckningar och så vidare. Endå har inget av det fattat eld. Hade det fått brinna någon minut till hade vi antagligen inte tagit oss ut ur sovrummet - utan fått krossa ett fönster. 

Jag kan inte ens tänka mig den skräck som Silas måste ha känt. Min lilla, tappra, modiga Silas! 

Inatt sover vi hos svärmor och svärfar. Hunden är hos AK. 
Huset måste saneras i helgen och innan dess kan vi inte ta hem barnen. Sotet och lite av pulvret från släckaren tog iallafall försäkringsbolaget hand om. För oss återstår dammsugning av allt - och tvätt av all textil som kan tänkas gå att rädda. Det mesta i vardagsrummet är dock rökskadat. 

Jag kan inte sluta tänka på vad som KUNDE ha hänt. TÄNK OM vår brandvarnare inte hade fungerat. Eller TÄNK OM vi inte hade haft någon brandsläckare så bra till hands? TÄNK OM Silas hade försökt släcka elden själv? TÄNK OM något djur hade fattat eld och sprungit runt som en levande fyrverkeripjäs i hela huset? TÄNK OM soffan hade fattat eld - och i sin tur tänt bokhyllan bakom, nått fram till akvariet och all elektronik där, och klösträdet i fleece, kartong och sisalrep? TÄNK OM Silas hade sprungit och gömt sig istället för att stå stilla? 
TÄNK ALLT JÄVELSKAP SOM KUNDE HA HÄNT! Tänk så in i helvetes jävla lyckliga vi är som klarade oss utan en skråma! 
Fy FAAN säger jag bara. Så jävla livrädd som jag var i den sekund jag insåg att det brann - vid mina barn - och att deras säkerhet var helt beroende av mig och hur jag hanterade situationen - så rädd har jag aldrig varit. Aldrig någonsin. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna sova igen. Eller om jag någonsin kommer att tycka att en öppen eld är mysigt och betryggande igen. Just nu bävar jag för att någon ska tända ett värmeljus. Jag ser bara lågorna framför mig. 

Jag vill aldrig, ALDRIG - se en brand igen. Aldrig. 

Jag har en enda önskan till er - och det är att ni dubbelkollar era brandvarnare. Byt batteri och se till att de funkar. Köp hem en brandsläckare och en brandfilt. Det är världens billigaste livförsäkring. SNÄLLA. 
Det skulle ju aldrig hända oss - men det händer. Jag skulle ju märka det i god tid - men det går på en sekund. Jag skulle ju veta precis vad man ska göra - men det gör man inte. 
Brandvarnaren räddade våra liv. 

Om ni har el element - tänk på att inte ställa något för nära. "Får ej övertäckas" innebär också att inget får ställas framför.
Lilla Sixten - som troligtvis sovit i babysittern då den började brinna.

Kommentarer :

#1: Susan Björklund

Jag har tänkt tusen gånger på allt hemskt som kunnat hända er! Skulle verkligen inte stå ut om något hände någon av er. Jag skulle inte överleva. Är så oändligt tacksam över att ni klarade er. Över änglavakten. Och över Guds beskydd. Älskar er!

Svar: Tack ❤ ja, verkligen!! Älskar dig. Saknar er!
Rebecca Hoseia

skriven
#2: Millie

❤❤❤

Svar: 😭❤❤❤
Rebecca Hoseia

skriven
#3: Jonna

Usch så otäckt!! Tur att ni klarade er ut utan skador!

Svar: Ja 😭❤
Rebecca Hoseia

skriven
#4: Evanessé - Jennie

Vilken tur att allt gick så bra! Förstår att ni är chockade och alla tankar far runt.

Stor kram till er alla!

Svar: Tack fina du! 😭😔❤
Rebecca Hoseia

skriven
#5: Fruåström

Ojj vilken skräck! Tack Gode Hud för beskydd! Tänker på er 💕

Svar: Tack ❤❤
Rebecca Hoseia

skriven
#6: Fruåström

Tack gode GUD skulle det stå..

Svar:
Rebecca Hoseia

skriven
#7: Julia

Usch vilken mardröm! Har genast flyttat sonens sittpuff och dotterns tygkorgar, som båda står mot element. Trodde aldrig att det kunde va så illa 😨 Tack och lov att det ändå gick så bra som det gjorde, med alla i behåll

Svar: Verkligen!! Tack!
Rebecca Hoseia

skriven

Kommentera inlägget här :