Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Ekot efter en älskad

Det är alltid jobbigt att vara ett barn med separerade föräldrar - två kompletta familjer att älska och sakna - alltid. Två vardagar och två hem. Två rum och två parallella liv. 

Men att vara förälder till ett barn med växelvis boende - det är också speciellt.
Man säger ofta att det blir lättare med tiden. "Du vänjer dig - ta vara på din lediga tid istället!".
Men på den tiden det var bara jag och Rafael - då var det verkligen ingen fröjd att vara "ledig". En bit av mig dog varje gång han åkte - och att genomlida tiden utan honom var en ren plåga. 
Nu är det inte bara han och jag längre - men han tar fortfarande med sig en bit av mig när han åker - och jag blir inte hel igen förrän han är tillbaka i mina armar igen.
Det blir inte bättre med tiden - man blir bara bättre på att dölja hur ont det gör att behöva vinka "vi ses nästa vecka". 

I början kunde jag inte hålla masken - utan fick vända mig bort när ansiktet sprack - så att han slapp se tårarna. 
Nu för tiden kommer tårarna först i bilen. 
Det handlar inte om rädsla för att han skulle ha det dåligt - tvärt om - han har två helt underbara familjer. Dubbelt upp med kärlek. Dubbelt med presenter på jul och födelsedagar, dubbelt med kramar, dubbelt med pussar, dubbelt upp med människor som älskar honom. Dubbelt upp med stöd genom hela livet. 
Han kunde verkligen inte ha det bättre. 
Nej - tårarna kommer just för att tomheten letar sig in. 
Att inte kunna krama honom godnatt. Att veta att ikväll blir det ingen kvällsbok. Att veta att imorgon möts jag inte av hans tusen frågor och roliga påståenden.  
Denhär veckan är det inte min plats - denhär veckan är någon annans. 
Visst är det ett egoistiskt sätt att känna - men så känner nog alla separerade föräldrar. I en perfekt värld skulle alla som älskar ett barn ha den platsen - alla dagar - alltid. 

Samtidigt som tårarna inte går att stoppa - så är jag så tacksam. Tacksam att han är så älskad. 
För att det finns barn som ingen vill ha. Där de bråk som uppkommer inte handlar om vem som vill ha barnet mest - utan vem som "måste". 
Och det - det är alldeles fruktansvärt. 

Alla barn förtjänar någon som älskar dem. Och min vackra, underbara kille - han har dubbelt upp. Det är jag så tacksam för.

Två trötta och en bok.

Här sitter jag med två trötta tjejer ❤

Silas sover sedan länge - och Rafael har egentid med Ville inne i stan (jag gissar att han somnat i bilen hem by now). 
Själv har jag precis sett det senaste avsnittet av "BLINDSPOT" på Viaplay och ska nu fortsätta läsa min braiga bok.

Det senaste har jag fastnat för Sofie Sarenbrant. Jag vet att jag läste hennes bok "istället för dig" någon sommar när jag var yngre. Och av en händelse snubblade jag över hennes böcker igen på mellandagsrean. 
Ni vet - då när jag råkade ha med mig ett presentkort jag fått av min fina Ville när jag gick på mammaledigheten, haha. 
Nu är jag iallafall på hennes näst sista utgivna bok "Visning pågår". 
Fruktansvärt spännande böcker! 
Jag är ju en sån människa - att jag oftast inte läser böcker som inte fångar mitt intresse redan i kapitel ett. Jag har liksom inte orken till det just nu. 

Imorgon har jag lovat Rafael en pokemonjakt på förmiddagen - sen ska vi nog bara mysa. Och på måndag blir jag ännu ett år närmre 25. 👋🏼

Sedan har jag planer på att åka upp till familjen med Saga-Vilhelmina på tisdag - så jag hoppas att ingen där uppe råkar bli sjuk så att vi måste stanna hemma. Vi befinner oss ju endå i vabruari månad menar jag. 
Planen är iallafall att Ville och Silas ska få egentid nästa vecka. Silas saknar pappa så väldigt när han jobbar - så jag tror att några dagar med bara pappahäng är välbehövligt!
Man får ta sig den lilla tiden ibland helt enkelt!

Men nu ni - nu ska jag gräva ned mig i min bok innan grabsen kommer hem igen 💙. 

Flocken minskar

Nu har två av sex kattungar flyttat till sina nya hem. 

Lilla Yoshi och lilla Sixten - två goa grabbar som båda fått varsitt alldeles underbart hem. 

Nästa på tur är Pikachu som flyttar på tisdag - hon åker med mig upp till Uppsala, sedan är det Snorlax tur. Han blir göteborgare till nästa helg 😎. 

Småtjejerna Chi och Messi stannar längre. Lyllos mig!

Yoshi ❤ aka Slowbro
Sixten 🎩 aka Cubone
De fyra 💜

Visst känns det lite tomt när de blir stora och är redo för världen - men endå känns det så bra - när man hittat de perfekt matchade hemmen. 

Jag känner verkligen ingen oro för dessa små. De kommer att få det sååå bra - allihopa! ❤ 

Så nu - nu var de bara fyra 🌸.