Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Dagen försvann i ett nafs

Jaha.
Jag har nu sorterat in alla 122-128 kläder - OCH MÄRKT UPP DEM - (duktiga jag) i Rafaels hyllor, och vikt in alla 110-116 - och inte märkt om dem (det står ju Rafael i alla plagg) - på Silas hyllor.
Kvar återstår att tvätta igenom all tvätt så att A L L A plagg i 98-104 kan åka till förrådet i väntan på att lilla hönan ska bli så stor.
Jag är på god väg kan jag tala om!

Jag har även röjt igenom krokarna i hallen idag. Ni vet, dedär krokarna man lovar sig själv att hålla ordning på men som magiskt nog alltid är belamrade med åttio saker som I N T E är ytterkläder efter ungefär en vecka. Typ ouppackade handväskor sedan ett halvår tillbaka, eller golftröjor som använts en dag och sedan glömts bort.

Efter mitt röjartåg kom lilla Saga-Vilhelminas doppräst på besök och vi försvann snabbt in i djupa teologiska diskussioner snarare än hade dopsamtal. Men trevligt var det!
Jag tror att vi hittat precis rätt präst för vår prinsessas dop. Han lovade också att lägga själva dopgudtjänsten på en barnnivå - vilket känns jättebra då mer än hälften av de dopinbjudna består av just barn. Vi är en stor familj!

Efter samtalet pysslade jag med lite hemliga julklappar och räkningarna las. Jag gick från helt okej rik till kyrkråtta på ungefär tio minuter. Det är alltid lika roligt. Speciellt när man är mammaledig med årets lägsta SGI. *klappar på axeln*

Nåväl - jag kan knappt bärga mig tills Rafael kommer hem igen och får se alla sina "nya" kläder 😍 han kommer att bli SÅ GLAD.
Och Silas är också jätteglad över sin nya garderob. Speciellt över alla turtleskläder som nu tillfaller honom 😁.

Här på kvällen besökte vi Villes mormor och morfar. Jag passade på att ta mig en dusch och fick en kopp kaffe och muffins innan vi åkte hem. Silas sov hela besöket.
Mysigare svärmorföräldrar finns faktiskt inte.
Så det så!

Dagen bjöd också på ett L Å N G T samtal med saknade, älskade mormor, och ett med min underbara saknade mamma. Jag önskar så att vi alla bodde närmre varann.

Älskar er, alltid. PICK.

Saga-Vilhelminas namne - min mormors mamma - min fina Mojo ❤️
Rafaels namne, min mormors fina pappa. Vackraste Rafael 💜

Silas namne är Emanuel - en av mina fina bröder.

Har ni släktnamn? Efter vem? :)

En ny garderob och morgonens bravader

Snorig och med feberhuvudvärk vaknade jag upp till mitt larm. Dagisdags. Eller ja - förskoledags. Som det heter nu för tiden.

När Ville gått till jobbet blev det nagelklippning och nagellacksmålning. På Silas begäran såklart.
Han valde ett mörkgrönt nagellack.

Min Silas 💚
Han har stil - lilla älsklingen!

Därefter kom farmor och körde Silas till förskolan så att febermamma och feberbebis slapp gå ut. Tack bästa ❤️❤️.

När Silas var på förskolan satte jag igång med min plan för dagen. Vi var nämligen i förrådet igår och gick igenom lådan "stora kläder".
Det är nämligen så att min bästa Rafael har skjutit i längden. Nästan alla byxor i 110/116 är nu för korta i benen.
Så - 122/128 it is!
Han är dock en riktig spinkis. Så byxor utan dragsko i midjan går bort. (tackar vet jag HM)
Jag blev riktigt glad att se att där fanns både ytterkläder och en del innekläder. Samlade donationer från vår vän Viggo med föräldrar samt damen i tidigare nämnda inlägg.

Då Silas kläder - 98/104 - passar på pricken just nu, bytte jag ut dessa också. Så han övertar nu Rafaels garderob i 110-116 👌🏼.
Ska man endå röja hela garderoben och sortera in i förrådet kan man likaväl ta ett enda stort röj istället för att röja Rafaels nu och sedan Silas inom tre månader.

122-128

Just nu har vi amningspaus.
Garderoben är utbytt och 98-104 packat i kartong.
Det enda som fattas nu är sådant som ligger i tvätten - och ytterkläder.
Det är fas två, som inleds när jag ammat klart.

Är det något jag verkligen är svag för så är det barnkläder. Jag Ä L S K A R barnkläder 😅.
Som tur är gör grabbarna det också. De vill vara snyggt och prydligt klädda - i sin egen stil.

Vi har också packat varsin "faaamo och faafa påse" med lite kläder dit, så att det finns om någon blir blöt, kräks, inte hinner till toaletten, you name it.

Ett par skor av märket Lacoste

Nu är det snart fyra år sedan jag var ensamstående och inte fick ihop månaden. Jag fick då hjälp av Giving People. Vilken fantastisk organisation!
Bland många andra - kom en kvinna förbi med matkasse och en påse kläder som hon samlat ihop.
Rafael hade på den tiden storlek 86-92 och 23 i skor. Kläderna hon hade med sig var i storlek 122-128 och skor i storlek 29.
Jag blev oändligt tacksam. Det var fina kläder, i bra skick - och de säkrade min lille grabbs framtid - i iallafall en storlek med kläder.
I denna påsen - en Ikea kasse - fanns ett par Lacoste skor. Jag minns att jag knappt vågade ta i dem och frågade om hon verkligen skulle skänka bort dem. För mig - på den tiden - hände det inte att man ens såg ett par Lacoste. Än mindre fick.
Och dessa - de var SÅ SNYGGA. Jag har längtat efter dagen de skulle passa ända sedan dess. I smyg fingrat på dem i förrådet.
Och nu är dagen kommen - Rafael har vuxit i Lacoste skorna. ❤️

Trots att vi befinner oss i en helt annan livssituation nu - med flera barn, bättre ekonomi, en inkomst, bra boende, arbete, mat på bordet och kläder på kroppen. Så betyder dessa skor så mycket för mig.
Det är en påminnelse om hur långt vi faktiskt kommit, en symbol för att människor faktiskt bryr sig och hjälper varandra - och en underbar känsla, att efter snart fyra år - kunna ge sin son ett par Lacoste. Inga 3 för 2 skor, inga billigast på rean skor - utan ett par Lacoste. HAN SKA FÅ ETT PAR GRIPANDE LACOSTE 😍.
Jag har sedan årskurs sex drömt om att ha ett par själv. Det har inte blivit så än. Men något som slår den känslan med tusen - är att kunna ge det till sina barn.
Jag är så himla tacksam över detta people!
Aldrig kunde jag DRÖMMA om att livet skulle bli så bra som det är nu.