Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Att älska och att sakna

När man älskar någon - då saknar man dem när man inte är med dem. Lite som en gåva och en förbannelse i ett.
Att älska och att sakna.

Nu sitter vi i bilen och rullar precis ut ur mitt hemma. Mitt Uppsala. Min saknade stad.
Bakom oss lämnar vi den älskade familjen. Värmen. Gemenskapen. Dem som känner mig bättre än mig själv.
Framför oss väntar vårt gemensamma hem. Mitt och min egen familjs. Vuxenlivet. Saknaden.

Man känner sig så splittrad när man har älskade utspridda på olika ställen. Det fattas alltid någon. Finns alltid någon som saknas. Det tär på en på ett alldeles speciellt vis, och tillslut skapar man en mur mellan en själv och avgrunden av saknad. Men ibland tränger en del av dendär saknaden upp och försöker strypa en. Ofta vid sånahär tillfällen. När man måste säga hejdå. När man hoppas att man ses igen. Snart.

Sedan mamma fick sin cancerdiagnos är saknaden värre och muren tunnare. Den rämnar av så lite som ett telefonsamtal. Ett minne, en högtid eller en sång.
Jag hatar cancer. Bara så ni vet. Så jävla mycket.

Vi har haft en underbar lilla jul idag.
Efter en superhärlig dusch med obegränsat varmvatten (ibland saknar jag faktiskt lägenhet) och ett bad för mini-me gjorde vi oss redo för julmarknad på livets ord där lillasyster stod med sin klass och sålde bakelser.
Själv hade hon bakat brownies efter min svärmors recept - ALLA blev sålda. Bra betyg!

Det är alltid roligt att vara på Livets Ord då jag själv gick i skola där som yngre. Man träffar alltid någon man känner igen.
Idag var det min älskade favoritlärare Andrew som jag sprang på. Vad som är fantastiskt är att han efter så många år fortfarande känner igen och minns mig. Han har föralltid en speciell plats i mitt hjärta, och det var så roligt att få visa upp lilla prinsessan. Sist jag träffade honom var jag gravid med Silas. Så det var ett tag sedan!

Utöver julmarknaden hann vi med att fira lilla Naomi som fyllt två år.
Ett halsband, ett armband, en Barbie, en reflex och en karta med klisterörhängen blev det i paketen. Min lilla söta!

I övrigt hade vi en underbar dag, med julmat, årets första julklapp (jag fick måla-själv julgranspynt, Silas fick en snöglob, Ville fick disksvampar och bebisen fick en egen julgransängel), installation av Xbox One, fika och umgänge. Bara vara med familjen.

Hur har ni firat lilla jul? :)

Dethär var precis vad jag behövde. En boost och ett andrum i min minmammakommerattdö-ångest.

Vi har nu hunnit komma till Stockholm medan jag skrivit. Det är klass två varning och skitföre, blålys här och var. Men vi knegar på försiktigt och säkert. Barnen sover sedan länge - och Kina ligger sedvanligt med huvudet i Silas knä.
Snart ska vi sätta på pappapodden, en podd vi hittade igår som är riktigt rolig. Den rekommenderar jag varmt!

Gladast av alla var nog Silas. Som äntligen fick återförenas med sin Jemima. Världens bästa moster. Jemima föddes i Juli och Silas i oktober. Sedan dess har de hängt ihop. Från början kallade vi dem team baby, men nuförtiden går de under namnet team toddler.
Det är något alldeles speciellt med de två!
Roligast av allt är hur ofta vi får frågan om de är tvillingar - för visst syns det att dem är släkt alltid! (De är kopior av mig båda två, heartbreakers 😎)

Kommentarer :

#1: Millie

Alltid vid din sida ❤️❤️ Du har en så fin familj ❤️

Svar: Du med min pärla ❤️❤️ alltid!
Rebecca Hoseia

skriven
#2: Evanessè {familjeliv, hälsa & humor}

Så fint du skriver, så man blir alldeles rörd så här en måndag. Gulle dig! Hur gammal är din mamma och får man fråga hur hon mår? Usch alltså jag kan inte prata om det där ämnet, jag får ångest :(

Fina kort på er alla! Vem är mannen som står med din mamma? Jag kan ha missat något i texten.

Kram!!!!!

Svar: Åh men tack fina du!
Hon är 42 år i år, och kämpar på - men hon är trött. Egentligen alldeles för trött och illamående för att jobba. Men hon är sån, envis på gott och ont.
Mannen bredvid mamma är hennes man - Nils ❤️ han kom in för sent för att jag ska kunna kalla honom pappa - men för barnen är han morfar 😊 världens bästa.
Stor kram!
Rebecca Hoseia

skriven
#3: Evanessè {familjeliv, hälsa & humor}

Men hon mår okej, eller?

Ja men det är ju vad det blir till (morfar, pappa-mässigt). Huvudsaken är ju att det känns rätt, sen vad som är blodsband spelar ju ingen roll! :)

Svar: Både ja och nej! Hon är extremt trött, kräks ofta, har ont och är infektionskänslig - men hon är hemma och ligger inte i en sjukhussäng. Så jo, hon mår okej! 😊
Ja, så är det verkligen. Det är den som är närvarande som får en roll hos barnen - inte den som de hör sägner om.
Rebecca Hoseia

skriven
#4: Evanessè {familjeliv, hälsa & humor}

En kram till er alla!

Svar: Kram till er ❤️
Rebecca Hoseia

skriven

Kommentera inlägget här :