Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie Kids Birthday tickers Lilypie First Birthday tickers Lilypie Angel and Memorial tickers Lilypie Angel and Memorial tickers

Vaccin 0.o

Nu har jag tagit livmoderhalscancer vaccinet, det gjorde ont som skam och armen värker. Själv känner jag mig som om jag blivit överkörd av X2000, småfebrig och öm efter den hemska sprutan. Urk.

När jag kommit hem
Ska jag hämta min Oriflame beställning och sortera julklappar.. Det ska bli så roligt!
Kvällsmaten blir pizza.
Imorgon ska jag handla bilbarnsstol :3

Livet är bra och jag är glad idag, det är så mysigt i juletider. Hemma hos mig i Mullsjö ligger snön som ett glittertäcke över marken och frosten pyntar fönstren. Julpynt ska inhandlas innan lilleman kommer nästa vecka med :) gosigt!

Nåja, nu ska jag fortsätta med min låttext. Vi hörs senare :)

Det blir inte bättre

Just nu sitter jag och väntar på mitt möte ang försörjningsstöd. Sen väntar skola till 16.30.

Jag trodde att ju mer dethär med att lämna lillen hos dagmamman för att sedan åka till pappa ägde rum så skulle jag vänja mig. Men det blir inte så! Igår gick mitt hjärta itu av saknad och natten spenderades gråtandes i hans lekrum. Det blir värre varje gång vi skiljs åt. Smärtan bara växer. Det är så tungt att bära den smärtan och tomheten som uppstår när man lämnat honom, och vet att man inte kommer att få se honom på över en vecka. När man lever i ovisshet för vad som ska beslutas vidare, och när man bara vill spendera tid med honom och visa att man älskar honom så gränslöst.
Det smärtar varje dag, varje minut och varje sekund utan honom. Dagarna man ve att man inte kommer att få åka och hämta honom släpar sig fram, och allt man tar sig för känns aldrig riktigt bra, för att det är en bit som saknas.
Dagarna när man vet att han väntar på att man ska komma kan inte gå tillräckligt fort.
Jag saknar honom.
Vill bara att allt tjafs ska ta slut och att vi ska nå en lösning som funkar i längden.

Empty

Nu har det gått ett dygn sedan jag lämnade min skatt hos dagmamman för att åka vidare till sin pappa.
Ett dygn av tomhet och ett dygn av rå saknad.
Han är så fantastisk, min lilla son. Så glad, så snäll och så vacker. Han är verkligen speciell!
Trots att jag är partisk vill jag påstå att ingen unge någonsin haft sån stor empati och medkänsla i så ung ålder. Han bryr sig om andra, mig, kissen, sina kompisar osv. Han är verkligen något extra.
Så ren.
Själv sitter jag på tåget till skolan, natten har inte varit hundra och jag har drömt drömmar om att sakna lilla R.
Igår handlade jag månadens mat. Det kändes fint att fylla på allt igen, och det känns toppen att det finns ny glass och nya ostbågar åt min skatt nästa gång han kommer.
Lilla R har fått sin första julklapp nu med, i förtid. Sin egna kisse - Daffline - men enligt honom heter hon bara Daff. En söt liten lurvboll. Dom kommer fint överens och det är skönt att se. Volvo tar väl hand om henne de dagar lilla R inte är hos mig.
Så nu är vi fyra i hushållet.
Nu ska jag vidare med buss, vi hörs :*